- See more at: http://www.dearsillyblog.com/2012/01/how-to-remove-page-titles.html#sthash.4CvZ6ohG.dpuf

måndag 18 januari 2016

En resa av glädje!

Jag är fortfarande lycklig efter min Åre resa. Det är väldigt häftigt hur glädje kan stanna kvar i kropp och själ så många dagar. Visste ni att man blir lycklig av att bara minnas tillbaka till de lyckliga stunderna? Jag läste någonstans att det är framforskat att så är fallet. Underbart!

Så hur var min resa egentligen? När jag kom upp till Åre tidigt på morgonen förra tisdagen så var det iskallt att stiga av tåget. Temperaturen låg på -24 C första dagen. Så jag frös hela tiden. Men man får ju försöka hävda sig lite som en viking, och stå ut med lite kyla. Det är ju tack vare kylan som vi får möjlighet att ha snö. Vilket är magiskt!

När jag kom ut i backarna så var jag väldigt exalterad. Det skulle bli spännande att se om jag hade någon åkning kvar i kroppen.... och Ja! Jag tog mig nerför alla backar! Nerför kommer man ju alltid, hehe. Men lite mer eller mindre snyggt ibland. Det var isbana nerför alla pister. Så jag kom fram till en bra lösning. Jag kunde alltid sätta mig på röva och åka nerför. Det gick det också!



Det var is i backarna hela första veckan. Jag som hatar isiga backar... Men personligen var det nog perfekt för mig! Jag behövde öva tillbaka min balans och åk känsla. Men på söndagen började snön falla! Underbart att kunna svänga med brädan mjukt igen. Lyckan sprudlade i hela kroppen!

Jag åkte puder för första gången också. Vad svårt det var! Men så roligt! Första åket var roligast, då vart jag begravd i snön flera gånger. Sen, lite senare, åkte jag in i några kvistar också, som stack upp ur snön... Det var inget träd, jag lovar!

Sedan måste jag få berätta för er hur underbara människor det är som bor där uppe! Jag har lärt känna så sjukt många livsnjutare nu. Det är fantastiskt! Jag finner inte ens ord. Det var som att drunkna.... fast i glädje.
Fast, att kalla dem för livsnjutare räcker inte riktigt till.....

Jag fick även köra snöskoter för första gången i mitt liv. Det var häftigt. Men framför allt väldigt vackert. I skogen var träden snötyngda och så vackra att jag fick tårar. Sen körde vi även ute på Åresjön och solen stod vackert vid horisonten. Det var så underbart att se, att jag valde att sitta passagerare istället. Så jag kunde beskåda naturen. Skoter ska ni prova säger jag! Det är underbart. Så jag måste göra det igen!

Jag måste få tacka Åre för den här underbara resan! Det känns som att jag har hittat tillbaka till mig själv igen. Brädåkningen lyfter upp mitt liv något så otroligt mycket. Jag kommer upp snart igen!


Skapa glädje! Minns tillbaka till ett underbart minne och låt glädjen sprida sig i kroppen igen! Det gör jag just nu, när jag berättar om min otroliga resa. Jag kan helt enkelt inte sluta le  :D

2 kommentarer:

  1. Jag kan inte sluta att le när jag läser ditt inlägg. Du är så go Emina!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åååh, vad härligt att höra! :D Fortsätt att le!

      Radera