- See more at: http://www.dearsillyblog.com/2012/01/how-to-remove-page-titles.html#sthash.4CvZ6ohG.dpuf

onsdag 23 december 2015

Dagbok

Jag ska dela med mig av min privata dagbok för er. Dessa inlägg skrev jag när jag bodde på sjukhuset. Min vardag var ganska tråkig, men jag hade ändå kommit så långt att jag kunde skriva för hand i min dagbok. Här har ni två inlägg som berör mig mycket nu i efterhand.
Mitt första hembesök. Det var första gången jag fick lämna sjukhuset. Jag minns känslan så väl. Den glädjen jag fick av att kliva in i mitt eget hem igen. Det såg precis likadant ut som jag mindes.

Jag hade längtat hem väldigt länge. Jag låg på kvällarna i sjukhussängen och fantiserade fram bilder av hur mitt hem såg ut. Hur rummen såg ut. Vad vi hade för tapeter. Vart kaffet stod. Hur snygga kaffekoppar vi hade. Att jag slängde mig på sängen! Den längtade jag till. Mjukheten, och att jag kunde rulla runt i den, hur mycket som helst.

Alla dessa tankar och fantasier gav mig bra med styrka och drivkraft till träningen. Längtan att få flytta hem så småningom. Den jobbade jag emot.
Det är bara 4 dagar mellan dessa hembesök. Det gick väldigt fort, tänker jag nu. Men jag minns det som att det var evigheter mellan. För mig gick tiden så långsamt. Men nu i efterhand, när jag kikar på datumen, så inser jag hur fruktansvärt fort det gick! Jag måste gått framåt väldigt fort i min träning.

Desto bättre jag blev, desto mer fick jag åka hem. Sedan fick jag även sova hemma. Till slut fick jag flytta hem helt och hållet. Men jag behövde fortfarande åka till sjukhuset varje dag för att genomföra min träning. Det fick jag göra i många månader.

Stay Stoked! brukar jag säga. Det var nog det jag gjorde under den här tiden. Det var därför jag gick så fort framåt. Så, mitt råd till alla er där ute.
Stay Stoked!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar