- See more at: http://www.dearsillyblog.com/2012/01/how-to-remove-page-titles.html#sthash.4CvZ6ohG.dpuf

onsdag 23 december 2015

Dagbok

Jag ska dela med mig av min privata dagbok för er. Dessa inlägg skrev jag när jag bodde på sjukhuset. Min vardag var ganska tråkig, men jag hade ändå kommit så långt att jag kunde skriva för hand i min dagbok. Här har ni två inlägg som berör mig mycket nu i efterhand.
Mitt första hembesök. Det var första gången jag fick lämna sjukhuset. Jag minns känslan så väl. Den glädjen jag fick av att kliva in i mitt eget hem igen. Det såg precis likadant ut som jag mindes.

Jag hade längtat hem väldigt länge. Jag låg på kvällarna i sjukhussängen och fantiserade fram bilder av hur mitt hem såg ut. Hur rummen såg ut. Vad vi hade för tapeter. Vart kaffet stod. Hur snygga kaffekoppar vi hade. Att jag slängde mig på sängen! Den längtade jag till. Mjukheten, och att jag kunde rulla runt i den, hur mycket som helst.

Alla dessa tankar och fantasier gav mig bra med styrka och drivkraft till träningen. Längtan att få flytta hem så småningom. Den jobbade jag emot.
Det är bara 4 dagar mellan dessa hembesök. Det gick väldigt fort, tänker jag nu. Men jag minns det som att det var evigheter mellan. För mig gick tiden så långsamt. Men nu i efterhand, när jag kikar på datumen, så inser jag hur fruktansvärt fort det gick! Jag måste gått framåt väldigt fort i min träning.

Desto bättre jag blev, desto mer fick jag åka hem. Sedan fick jag även sova hemma. Till slut fick jag flytta hem helt och hållet. Men jag behövde fortfarande åka till sjukhuset varje dag för att genomföra min träning. Det fick jag göra i många månader.

Stay Stoked! brukar jag säga. Det var nog det jag gjorde under den här tiden. Det var därför jag gick så fort framåt. Så, mitt råd till alla er där ute.
Stay Stoked!

måndag 21 december 2015

fredag 18 december 2015

Vad gör jag med mitt liv?

Jag är ju sjukskriven till hundra procent. Så för mig, som är en så aktiv person, har väldigt svårt att förstå vad sjutton jag gör med mitt liv just nu. Jag har ingen skola att gå till, inget jobb att gå till. Så vad gör man med sin fritid då? Helt plötsligt har jag ljusår med tid över!

Jag går inte på några mediciner, men mitt recept är att "ta det lugnt". . . . . ööh . . . . ok?
Jag ska alltså helst sitta på soffan hemma, och inte göra någonting.  Så jag har för första gången i mitt liv lärt mig att sitta på soffan. För att innan olyckan kunde jag inte sitta på soffan i en minut utan att bli stressad av att jag inte gjorde någonting. Nu, efter ett års övning, har jag lärt mig att sitta på soffan, i flera timmar! Utan att bli stressad! Det är helt otroligt. Det är faktiskt fascinerande!

Men jag får ofta frågan: "Vad gör du på dagarna"? Jag blir så ställd vid den frågan. Jag vill säga att jag inte gör någonting. Men det är inte riktigt sant. Vad gör jag egentligen? Jo, mina dagar ser väldigt olika ut. Igår var en spännande dag då jag åkte till Sahlgrenska. Jag träffade en läkare som ska ge mig en skönhetsoperation! Haha! Skitkul :D Emina Andersson ska skönhetsoperera sig! Är det sant?

Jajamän... jag ska skönhetsoperera mig. Spännande.
Den riktiga historien är lång... Men kort sagt så fick dom operera bort mitt pannben direkt efter olyckan för att min hjärna skulle ha utrymme att svälla efter smällen. Så jag gick runt utan panna i över 6 månader! Jag fick ha hjälm på huvudet som skydd. Hihi... Jag var sjukt glad sen när jag fick min panna tillbaka. Då slapp jag ha hjälm hela tiden.

Men tillbaka till skönhetsoperationen. När dom tog bort min panna fick dom göra några borrhål. Så nu har jag några inbuktningar i min panna.... Så när jag kom in till läkaren så hälsade han, sa några snälla fraser och sedan skulle han titta på min panna. Han skulle känna på den, men hann inte ens fram till den förrän han sa: "Det här ser ju för jävligt ut". Hahahah! xD Det var riktigt kul när han sa det. Och jag blir så glad att dom har lite humor också, läkarna. Så jag ska alltså skönhetsopereras. Fylla ut dessa fina inbuktningar så att jag ser lite mer normal ut.

Men förutom dessa roliga tillfällen jag får på dagarna så har jag väl en lite mer regelbunden vardag. Vad gör jag egentligen? Jo, jag har funderat fram några saker jag gör ganska ofta. Jag löser Sudoku, jag gymmar, tvättar, försöker undvika att diska, undviker att städa, undviker att laga mat, och jag sitter i soffan och spelar Plants VS Zombies. Där har ni min vardag. Men jag vill hemskt gärna få fler tips på vad jag kan hitta på. Hit me!

Sen var det en härlig fråga om vad jag gillar för godis. För jag ska fylla ett hus med godis, som jag skrev i tidigare inlägg. Jag älskar choklad! Det är helt tokigt. Jag kan äta hur mycket choklad som helst. Jag skulle kunna leva helt och hållet på choklad. Men det vore inte så hälsosamt. Så jag kämpar med mig själv att stå emot frestelsen. Så när ni träffar mig. Springer på mig på stan, gymmet eller våldgästar mig. Då är risken stor att jag har lite utbuktningar i ansiktet. Då vill jag att ni ska le. För då vet ni att jag njuter av livet till fullo. Då har jag ätit choklad... haha. Så nu har jag bestämt mig för att varje gång jag stöter på någon med finnar i ansiktet. Då träffar jag en riktig livsnjutare!

Hoppsan. Att jag har skrivit så mycket O.o Ni får säga till mig! Allt det här orkar ju ingen läsa. Men jag hoppas att du har läst ända ner hit. Tumme upp på dig! ;)

Vi hörs snart igen!
Stay stoked

söndag 13 december 2015

Hej Allihopa!

Nu har det gått 464 dagar sedan min otur fick ett rejält fnatt och dansade bananas med hela mig som en marionett... Eller vi kan säga 15 månader och 8 dagar sedan... Det är ett tag sedan.

Men denna plötsliga oturs explosion som hände, gav över allt utrymme till min tur istället. För jag har läkt så himla bra så att dom på sjukhuset kallar mig för ett mirakel. Alla tankar ni har gett mig, alla muskler jag hade, och mitt positiva sinne har tagit mig dit som jag är idag. Och när jag pratar om detta med människor som undrar, människor som lyssnar, så har jag ett stort leende över hela mitt ansikte. För jag älskar er! Ni får mig att tänka så positivt på hela situationen.

Jag har fått ett nytt liv. Ett liv som jag kan göra precis vad jag vill med! (precis som jag alltid har gjort).

Jag tycker att man ska göra allting i sitt liv som man blir glad av. I mitt fall blir jag väldigt glad av att åka bräda. Ni vet; longboard, snowboard, wakeboard osv. Och jag blir ännu gladare av att göra det med härliga andra människor som också blir glada av att åka med mig. Så min fråga är vad du blir glad av? Och har du då andra människor att flocka dig med?? För jag tror att det är det som gör livet så himla häftigt! och spännande! och fascinerande!

Under dom här 464 dagarna som har gått, har jag inte fått åka bräda alls O.o Hur tror ni att mina tankar har gått då? Jo - dom har snurrat runt i virvlar i huvudet och väntat, väntat, väntat, väntat... och väntat lite till... Tills nu. Jag har bokat en resa upp till Åre. Så jag ska få stå på min bräda igen!!! Tjoho !!! *dunk*dunk*dunk* låter mitt hjärta när det tar volter, spiraler och språng i mig av lycka.

Men jag har ju fått ett nytt liv nu. Jag har levt i 464 dagar hittills. Så när jag väl ställer mig på brädan, så måste jag börja om från början. Jag mins mycket väl allting jag kunde göra på en bräda (i mitt förra liv). Men jag förlorade all min balans, koordination, och så vidare i olyckan. Så detta har jag fått lära mig igen... Så nu får ni hålla tummarna för mig när jag ger mig ut i backarna igen. Ge mig lite sån där tur som ni gav mig efter olyckan. För, vilket häftigt äventyr jag ger mig ut på nu! Att lära mig åka bräda igen! Det kommer bli så häftigt. Varenda sak jag gör från och med nu, är ett framsteg. Jag behöver bara ställa mig i mina boots, och knyta dom, så är det någonting nytt, ett framsteg! En guldmedalj! Eller varför inte en stor godispåse, varje gång jag gör någonting nytt, för jag älskar godis! Hihi... Det kommer att bli ett helt hus fyllt med godis när jag åker hem från den här resan.

Åhh. Det kommer bli så ROLIGT!

Jag älskar mitt liv, och jag tänker göra allt jag kan med det. Allt som gör mig glad.

Så nu tänkte jag fortsätta med att skriva här på bloggen framöver. Berätta lite mer om mina äventyr just nu. Vad som händer. Hur jag går framåt. Vad som fascinerar mig. Och så vidare. Det vore väldigt kul att höra vad ni vill läsa om? Vad ni undrar om? Lägg en kommentar om det, eller skriv ett meddelande till mig. Det vore glädje för mig att få skriva det som ni vill höra!

Ha det gott, så hörs vi snart!
Tjohej